Igår hade vi sista föreställningen med eleverna. Vi var i Konsertsalen på Musikhögskolan, med ett par klasser med treor (tror jag det var) som publik. Showen blev inte riktigt lika maffig som dagen innan, när vi var på elevernas skola, men de gjorde ju ett sånt sjukt bra jobb ändå, så man blev alldeles rörd! Efteråt hade vi en stor kramring i Hundraettan så vi fick säga hejdå.. Det var faktiskt riktigt sorgligt.. Tänk att man kan skapa en sån fin relation till 64 (!!!) tio/elvaåringar på bara två veckor. Det är ju helt fantastiskt!
Jag måste säga att jag lärt mig otroligt mycket under dessa två veckor, och faktiskt, när jag tänker tillbaka, så var det aldrig så farligt som jag trodde det skulle vara. Kan låta lite konstigt, men det är sant. Innan vi började hade ju knappt nån av oss en aning om hur femteklassare fungerar; hur stora är de? Vad kan de? Vad bör man inte säga? Och en massa andra virriga frågor.
Nu måste jag ändå säga att den här åldern är helt underbar. Barnen är ju fortfarande barn, men man kan prata med dem på ett vuxet sätt, diskutera, etc. En ålder på elever jag absolut kan tänka mig att undervisa! Tack för de här två veckorna!
Jag och gänget åkte till Tybble-pizzerian för lunchning! Trevligt sällskap och god mat som bara den! Dessvärre blev vi utslängda därifrån.. "Hörrni grabbar, nu får ni gå för nu kommer en stor bokning". Man kanske skulle setat kvar ändå, jag menar, jag tycker inte riktigt jag kan gå under titeln "grabb". Det kom ett gäng karlar som antagligen bokat bord till lunchen eller nåt, och eftersom vi ätit klart och inte tänkte köpa mer så tyckte väl personal att vi lika gärna kunde dra därifrån, trots att vi inte hunnit ta kaffe, som ingick. Väldigt dåligt att inte då sätta upp en lapp vid bordet där det kunde stå "bokat från kl 12" eller nåt sånt, så man visste! Istället hann Aron precis hämta kaffe, för att just därefter bli bortschasad från bordet, och istället få kommentaren "ni kan väl sitta här", med personal pekandes på ett tvåmannabord...
Vårt sällskap på nio personer tittade på bordet på vilket vi skulle dela, och började tokgarva. Sen gick vi därifrån, lite sura över det faktum att det där aldrig skulle ha inträffat om vi varit i 40-årsåldern, men ändå sjukt glada i hågen över allt vi presterat på sista tiden, och att vi helt enkelt har väldigt roligt ihop!
(Aron fick sig dessutom en ny porslinsmugg. Inte gick han direkt tillbaka med kaffet han tagit! Skulle inte jag heller gjort.)
Hur fredagskvällen fortskred kommer i ett senare inlägg. Nu måste jag ha frukost!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar