Konserthelg

Just precis, i fredags befann vi oss på tv-inspelningen av premiären av Moraeus Med Mera, som kommer att visas på SVT i höst! 4 september visas första programmet, missa inte!

Det var en väldigt gemytlig upplevelse att få vara med om en tv-inspelning. När man sitter hemma och tittar tänker man ju inte på alla omtagningar som måste göras (ibland till artisternas stora förtret), vilka uppmaningar publiken får (håll händerna högt när ni applåderar, och LE!) eller inte minst, vilket enormt samarbete det är mellan kamerapersonal, tekniker och andra organiserande aktörer. En kamerakille till exempel, hade som en "kamerarobot" (en stedicam) fastsatt på överkroppen med diverse remmar och vaddering. Han kutade omkring på scenområdet som en liten iller, och jag kan lova att den där kamerauppsättningen han hade på sig inte vägde bara 10 kg. Killen var helt dyngsvettig när sista tagningen var gjord. En riktig kämpe!

Hammerfall på scen. Förstorar man bilden kan man se Stedicam-killen till vänster om scenen.

Mycket folk var det minsann, helt fullsatt

En mörk Olle vid underbara Orsasjön efter inspelningens slut (även rådande ovädrets)

Jill Johnsson, Danny, Hammerfall och en bubblare vid namn Mads Langer gästade programmet, och jag måste nog säga att Kalles och Dannys duett var bäst. De framförde In the Club men arrad som "en blandning av turkisk och afrikansk folkmusik", som Moraeus sa. Det svängde!


Dagen innan, i torsdags, åkte jag och Ammi ganska spontant på en konsert i Mora, närmare bestämt i Zorns textilkammare. 
    Sofia Sandén, sång, och Leif-Åke Wiklund, gitarr, framförde ETT HELT FANTASTISKT (jag säger det med allra störta entusiasm -stora bokstäver räcker inte!) program med visor de själva valt ut. De började med "Man borde inte sova", och varvade de ackompanjerade visorna med soloinsatser; Sofia sjöng ett par koraler och Leif-Åke drog av en Bach-dänga.

Det var som jag redan uttryckt ett helt underbart program framfört av två riktigt duktiga musiker. Sofia Sandén har nog den vackraste rösten jag hört live. Allt var så naket och utelämnande i den lilla lokalen, men hon sjöng som om hon tryckt på en knapp och ställt in rösten på att bara alstra rena och klara toner. Inga gliss, inget onödigt vibrato, bara fantastisk uttrycksfullhet och toner som pilar rakt in i hjärtat.

Bild lånad från Dalarnas Tidning