Lämna mig i julfred

Jag hörde en pojke på TV igår säga att han önskar sig en iPhone. Han menade att det är många som behöver kunna ta kontakt med honom och så, så ja en sån behöver han. En mamma sa att hennes barn önskar sig allt som börjar med "i", det vill säga iPhone, iPod, iPad osv. Samt ett spel, för 800 kr. Rätt dyra leksaker! Då skulle jag också känna mig rätt julstressad.

Jag tror dock inte att "julstressen" alltid beror på att man själv känner sig stressad. Däremot är begreppet starkt förknippat med kommersen, och visst upplever jag (mycket) starkt att jag blir enormt stressad när jag tar mig in till stan i dessa dagar. Jag behöver inte vara ute efter att köpa en enda klapp, men ändå dras jag med i folks raska takt och jag känner mig ofta på dåligt humör när stadsvistelsen är över.

En bok jag läser utspelar sig i slutet av 1700-talet, och det är dagarna före jul i Stockholm stad. Det är förbjudet för allmänheten att vista sig ute och föra liv när mörkret lagt sig då det är viktigt att inte störa julfriden.
Tänk om detta skulle införas igen, i Stockholm stad idag! Vilket skämt! Och julfriden, varför pratar man inte om den numera? Man tog bort julfriden och ersatte med julstressen. Tack för det. Det genererade visst mer pengar.

Usch, jag är så trött på den mediala julen. Den är kortsiktig och opersonlig. Nu ska jag sätta mig och läsa vidare om julfriden.

God jul!