Word of a nerd

Jag gav ett namn till min flöjt för en tid sedan, precis som man gör med saker man tycker mycket om och vill känna verkligen tillhör en: bilen (eller båten) kallas "gamla Bettan", min dator (net book) "Nettan", för att inte tala om sin respektive som ju har alla möjliga namn. 

Än har jag aldrig någonsin nämnt flöjten vid sitt "namn", dels för att det är rätt töntigt, men också för att när jag tänker efter har jag aldrig sett detta tingest som något utöver mig själv. Låter det konstigt? När den ligger i sitt fodral finns den nånstans i min tanke, och när jag använder den så är den en förlängning av mig själv. En förlängning av min sång kanske, eller en förlängning av mitt uttryck. 

Kan hända att jag såg flöjten som enbart ett instrumentellt objekt när den fick sitt namn, som något jag en dag kanske skulle komma att bli vän med, men som ännu bara stod där på sitt ställ som ett utropstecken.

Men efter långa, långa samtal och dispyter har vi funnit en slags kompromiss. En "lösning" låter lite väl att ta i, men kompromiss, absolut. Jag bemästrar den, men aldrig så pass att jag inte har något mer att lära. Och det gör mig väldigt glad.